Kristna betraktelser

Betraktelse – Bekännelsen
Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Sela. Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren." Då förlät du mig min syndaskuld. Sela. /Ps 32:3-5

David erfor hur han var tyngd av sina överträdelser, de tog hans kraft, men han vände sig till Gud och bekände vad han hade gjort fel. Han blev löst från sin börda och blev rakryggad på nytt. Det kan ibland vara svårt att erkänna att man verkligen har gjort fel. Ofta vet vi på insidan att vi gjort något som inte är gott, ändå så är det lätt att övertyga sig själv att man handlat rätt eller att säga att det är någon annans fel: Jag gjorde ju så för att … jag har blivit behandlad på detta vis, därför har jag rätt att göra så här … min uppväxt var svår därför är det inte mitt fel ...

Gud vet att våra omständigheter kan vara svåra, men han vill att vi ska erkänna när vi gör fel, även om det skulle vara så att vi blivit ”triggade” av något: ovänlighet, svek, orättvisa, falska vänner eller liknande. När vi tar steget till att handla ont, då begår vi en överträdelse, oavsett anledning. När vi vänder oss till Gud och bekänner är det viktigt att vi också är beredda på att gå till rätta med vad vi gjort fel, betala tillbaka det vi stulit, ersätta det vi förstört, berätta om vi har ljugit och be den person vi handlat orätt emot om förlåtelse. Då förlåter Gud också oss.

"Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot Herren och ådrager sig skuld, skall han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta skall han ge åt den som han har gjort orätt emot. /4 mos 5:6-7

Lägg märke till i bibelcitatet ovan att den som gjort orätt mot någon har också gjort orätt mot Herren och som det står ådragit sig skuld. Den som felat ska ersätta det orätta hon gjort med dess ”fulla belopp”, vad det nu kan innebära i just den specifika situationen. Därför är första steget när man handlat fel, att göra upp med sin broder, och sen vända sig till Gud, för Gud vill att vår bekännelse ska vara äkta. Att bekänna en överträdelse utan vilja göra upp med det som blivit fel är inte en sann bekännelse.

”Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet." /Luk 7:47

Desto större en överträdelse är, desto svårare är den ofta att bekänna. Men desto svårare den är att bekänna desto större är nåden och desto större är lättnaden av att ha gjort upp med sin synd och blivit förlåten.