Kristna betraktelser

Betraktelse – Tomhetens mening
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. /1 Mos 1:4

Från början fanns tomhet, ett djupt mörker och Gud talade in i mörkret och ljus tändes i tomheten. Gud såg att ljuset var något väldigt gott, och med det skapade han människan och den mångfald av liv som vi ser på jorden.

Vi människor fyller våra hjärtan med olika saker. Vi träffar vänner, jobbar, köper saker, vi förnyar och söker spänning i tillvaron. Människan har vad som kan tyckas vara en ständig strävan att fylla livet med något annars känns det tomt och meningslöst. Vare sig vi känner till det eller inte så finns det ett hål, en tomhet i hjärtat hos varje människa. Ibland kan vi människor känna att något saknas i vårt liv trots att vi har ”allting”, ändå är det något i oss som inget tycks helt kunna fylla. Det är då tomheten i oss kan få sitt syfte, att den föder en längtan efter något större, något bortom den här världen, något som består.

I begynnelsen var Ordet (Jesus), och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. /Joh 1:1-5

Kristus är det bestående. Han är den som var och är före allting. ”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom” (Kol 1:19). Kristus är alltings mening, alltings fulländan, ljuset som lyser upp tomheten. När Kristus helt fyller upp vårt hjärta med ljus, då försvinner hålet och med det människans ständiga strävan efter fullhet.

När vi upplever tomheten i oss, låt oss då inte endast fylla den med saker från den här världen utan med ett hjärtats rop till Herren. Om det finns en tomhetens frustration, låt oss då forma den till en bön: ”Varför ska jag följa dig när jag ropat på dig hela mitt liv och du har aldrig svarat? Varför ska jag tro på dig när det finns så mycket ont i världen?” Tomhetens mörker får inte bli ett skäl för oss att inte vända oss till Gud. Vi ska istället komma med hela sorgen, med en uppriktig önskan att veta och att lära känna honom.

Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. /Rom 15:13

Låt vår tomhets längtan fyllas med lovsång riktad till Herren. Vänd hela hjärtat till Gud. Han är den enda som kan tända ljus i oss. Ljuset är Guds Ande, det är trons Ande och tron blir en seger i vårt liv, när vi får visshet om den kärlek som utgjutits över oss i Kristus. Då har tomheten i oss nått sin mening och vi får frid. 

”Lift up the Lamb of God for every eye to see. If I be lifted up, said Christ, I will draw you on to me” 
- sångvers, Bruce Moss