Kristna betraktelser

Betraktelse – Mörkrets gärningar
Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. /Jes 9:1, 6


Detta barn som föddes i Betlehem skulle bli ett ljus för världen, ett hopp för dem som är i mörker. Barnets namn är Jesus, hans titel är Kristus, Messias, Frälsaren. Han själv är Gud, fridsfursten. En nåd bortom mänskligt förstånd skulle skulle skaka om vår värld. Förlåtelse skulle nå vår värld. Som Simeon hade profeterat skulle detta bli motarbetat av många (Luk 2:34), för alla ville inte lämna mörkret (Joh 3:20). De kunde inte ens förstå hur denna Jesus kunde vara världens ljus. En av dem var Kung Herodes som hatade detta barn. Han hade hört att det skulle bli kung och han kände att hans position var hotad. Ovetande att han jobbade för mörkrets makter försökte han ta död på barnet (Matt 2:13).

Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom. /Matt 4: 8-11

Jesus växte upp, blev stor i nåd och sanning (Joh 1:14). Då var det dags för mörkret att göra ett nytt försök att släcka ljuset. Jesus frestades att lägga sitt uppdrag att frälsa världen åt sidan, och istället ta en lätt väg, att leva ett rikt och gott liv på jorden. Det enda Jesus behövde göra var att lägga alla de där ”vansinnigheterna” åt sidan. Varför skulle han drabbas av detta onda, varför skulle han behöva lida? Men Jesus valde oss. Hans kärlek till Fadern och till människan var större än de rikedomar som jorden kunde erbjuda.

Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. /Luk 22:1-4

Nu formade mörkret ett ny plan, och en av Jesu lärjungar lyssnade och valde att bli den person som skulle sätta den i rullning. Jesus skulle helt enkelt få dö, och inte vilken död som helst utan han skulle hånas, piskas och torteras till döds. För översteprästerna som avskydde Jesus, var planen perfekt.

Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. Rakt på sak talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom. Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus med orden: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar." /Mark 8:31-33

Nästa attack kom från en av Jesus närmsta. Petrus älskade Jesus högt och han kunde varken förstå, eller tro att något sådant som död skulle drabba Jesus. Han var ju Messias. ”Då tog Petrus honom till sig och började ivrigt säga emot honom.” Detta får Jesus att ryta till, för även han som Gud och människa kände frestelsen. Han förstod att Petrus inte visste bättre, men det gjorde ont i honom att detta kom från hans lärjunge.

Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. /Luk 22:41-44

Kampen för Jesus att följa den väg han blivit utvald till var svår. När tiden för korsfästelsen närmade sig, så bad han till Fadern att om möjligt få ta en annan väg, men han lovade att göra Faderns vilja. Han var drabbad av stark ångest och kämpade i sitt inre. Han visste hur mycket lättare hans liv skulle vara om han bara undvek denna ”detalj”, korset. Ljuset i honom var starkare än världens mörker som under hela hans liv försökt föra honom på avvägar.

Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?"Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren. Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.
/Joh 19:10-12, 16 


Till sist låg beslutet för Jesu korsfästelse hos Pilatus. Han ville verkligen släppa Jesus fri, men han han kände sig pressad av judarna. Pilatus hade korsfäst hundratals andra och trots allt skulle ju Jesus bara vara en i mängden. Han lät sig övertalas av mörkret i honom, och sände iväg Jesus för att korsfästas.

Mörker kan drabba oss alla. Vi kan stå där och inte veta vad vi ska göra, vilken väg vi ska ta. Mörker är alltid lockande, frestande och ofta den lättaste vägen. Ljusets väg kan ibland vara väldigt svår, men Jesus säger till oss alla att välja ljuset. Ljuset är sanningens väg. Ljuset kommer alltid bära med sig sina välsignelser, och alltid föra oss närmare Gud.En taizesång som vi kan sjunga eller be när vi känner hos angripna eller när vi bara vill ha ro, är denna sång:

”Jesus Guds Son du ljus i mitt inre, låt inte mörkret få tala till min själ. Jesus, Guds son du ljus i mitt inre, öppna mig för din kärlek och frid.”