Kristna betraktelser

Betraktelse – Gudsfruktan
Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. /1 Tim 6:11

Gudsfruktan? Ska vi vara rädda för Gud? Nej, ”rädsla finns inte i kärleken utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan” (1 Joh 4:18). Gudsfruktan kan liknas med den kärlek ett barn känner i en sund familj till sin jordiska pappa. Barnet älskar pappan, men samtidigt finns där en respekt, en vetskap om att det är pappa som bestämmer. I relationen till Gud tillkommer vördnad, som att vara inför någon som är så helig, så full av makt och kunskap att blotta tanken på honom får en att böja ner ansiktet. Utan gudsfruktan, hur ska vi kunna lära känna Gud? Gudsfruktan ger oss uthållighet att leva i kärleken, uthålligheten att göra det goda även när vi är ansatta, styrkan att stå emot frestelsen att bryta mot Guds lagar. Gudsfruktan ger styrka till vårt inre samvetes röst, ödmjukheten att älska även de som gjort oss orätt. Gudsfruktan leder till ett milt hjärta och ger oss möjlighet att leva efter rättfärdigheten, i ett liv i bön, inte endast med munnen, utan även genom våra gärningar.

Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten. /1 Tim 3:16

Hemligheten att finna gudsfruktan är att se på frälsaren. Korset är fruktat och älskat. Varför? För korset är tecknet för förlåtelse, och människan fruktar och älskar förlåtelsen.”Hos dig finns förlåtelse, för att man skall frukta dig” (Ps 130:4). Fruktan kommer från vetskapen att förlåtelsen inte finns i mig, inte i mina egna gärningar, utan bara hos en helig Gud. Kärleken kommer i överlåtelsen att jag vilar helt på honom som förlåter. Satan fruktar förlåtelsen, för han vet att det är den enda kraft som kan övervinna honom och ge en människa gemenskap med Gud. På liknande sätt kan vi frukta förlåtelsen, för vi vet att om vi överlåter oss till honom som förlåter, så kommer vi lämna vårt gamla liv och leva för honom.

När vi nu har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kött och ande och fullborda vår helgelse i vördnad för Gud. /2 Kor 7:1

När vi lever i gudsfruktan så öppnas dörrarna till himlen för oss. Vi har tagit in på den väg som leder till helgelse. Helgelse är att växa i tro, växa i kärlek till såväl Gud som till våra medmänniskor. Det är att leva i tålamod, uppriktighet och förlåtelse. Paulus förklarar:

… under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt. /2 Kor 6:4-10