Kristna betraktelser

Betraktelse – Himmelsk ro
På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:
”Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, så som du har lovat. Ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett att skådas av alla folk, ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna och en härlighet för ditt folk Israel.”
/Luk 2:25-32


Den gamle mannen Simeon hade väntat på Guds Messias, och denna dag fick Simeon möta det lilla Jesusbarnet. Länge hade han längtat och nu översvämmades hans hjärta av den helige Andes frid. Människan behöver mening i livet för att inte känna tomhet, och människan har försökt på alla sätt att fylla det som saknas med pengar, karriär, ny bil, vackrare utseende, popularitet, status, sport, hobbies och intressen. Någonstans är nog de flesta av oss medvetna om att inget av detta är bestående, utan vi försöker gång på gång fylla en bägare med hål i bottnen. Simeon hade funnit det som människan saknar, han hade funnit ro i sitt hjärta. Det han hade funnit var inte någon temporär lösning på sina problem, inte någon tillfällig hobby som kunde fylla det han saknade, utan han hade funnit Messias och en frid som inte världens problem rår på. Inte ens hans stundande död kunde rubba den friden, utan tvärtom jublade han i glädje.

Så länge vi öser vatten i en sprucken bägare, kommer vattnet alltid rinna ut, förr eller senare. Så är det när vi har vår yttersta mening i världen. När vi däremot har vår mening i Frälsaren som lovar oss evigt liv och ljus, då öser vi inte längre vatten i ett trasigt kärl, utan livets mening blir bestående i oss. Nu är det inte heller längre vi som öser vatten, utan Gud fyller vår bägare med levande vatten, det är den helige Ande.

Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.
/Matt 13:45-46


Den helige Ande ger oss frid och den helige Ande ger oss en mening som är mycket större än det som världen kan ge oss. Vi förstår inte alltid detta och förvirrar oss lätt i världen. Intressen är av godo, jobb är viktiga, vi behöver hus och pengar, men när vi har vårt hjärtas hopp om mening i dessa ting så har vi missat det som verkligen ger livet mening. När vi omvänder oss från ha vår yttersta mening i världen till att ha vår mening i Kristus, så händer det fantastiska att vi får ta del i Kristi frid. Vi fylls med Anden, livets källa och vi blir inte längre så känsliga för livets alla skiften. Vi har har fått en bestående frid i Kristus, och när vi har himmelrikets ro i själen, då skulle vi göra precis som köpmannen, sälja allt för pärlan Kristus.

Bara i Dig har min själ sin ro
Bara i Dig min Gud
Bara i Dig har min själ sin ro
Bara i Dig min Gud
Från honom kommer mitt hopp
Bara han är min klippa
Min frälsning och min borg
Jag skall inte vackla

/Texten från sången ”Bara i dig” av Bengt Johansson