Kristna betraktelser

Betraktelse – En helig plats
I det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre:
"Helig, helig, helig är Herren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet."

Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök. Då sade jag:
"Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. Med det rörde han vid min mun och sade:
"När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad."
/Jes 6:1-7


Jesaja, profeten hade en syn templet. Det han såg fick honom att skaka i grunden. Han såg Herren, omgiven av änglar som prisade honom. Även för änglarna var härlighetens ljus så starkt att de fick täcka sina ansikten med vingarna. Jesaja såg inför sina ögon folkets alla synder, ja han visste att även han hade orena läppar. En ängel flyger fram till Jesaja med ett glödande kolstycke, med vilket han vidrör Jesajas mun och förklarar honom försonad med Gud.

Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.
/Upp 3:20


Kyrkan är Herrens tempel. Här samlas Guds folk för att tillbe och prisa Gud precis som änglarna. Vi kommer som Jesaja, som syndare, vi har orena läppar. Vi kommer för att hålla måltid med Herren, ta emot bröd och vin, Kristus eget kött och blod. Precis som Jesaja blev försonad när det glödande kolet rörde hans läppar, så försonas vi med Gud när vi stoppar brödet i vår mun och dricker av vinet. Vi kommer som en familj till Gud, vi är Hans barn. Gud som är Ande, blev kött, så att vi fysiskt skulle kunna ta del av honom. Detta är ett mysterium, jord möter himmel.

Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd. De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han (Jesus) vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt.
/Luk 8:23-24


När vi går över tröskeln till kyrkan är vi på en helig plats. Här får vi lämna av oss våra bördor, här får vi vara precis som vi är, avskalade från världens krav och påfrestningar. Våra tankar för oss till det allra viktigaste, Gud själv, Jesus Kristus. Vi samlas tillsammans inför honom som hans lärjungar. En helig vördnad kan infinna sig i våra hjärtan. Här finns det som är större än världen, det som världen inte rår på. Vi får stanna upp en stund och komma inför det som får allt annat att tona bort, den som får vågor att stillas och stormar att lugnas. Därför fylldes Davids hjärta av glädje när han skulle gå till templet, där skulle han få möta Gud.

Jag blev glad när man sade till mig:
"Vi skall gå till Herrens hus."
/Ps 122:1