Kristna betraktelser

Betraktelse – Givande
I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. En dag omkring nionde timmen såg han tydligt i en syn, hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Kornelius!" Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp till Gud som ett offer han kommer ihåg. Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. /Apg 10:1-5

Kornelius var en en av de hedningar (ej jude), som kommit till tro på Jesus. Han var en man som inte höll inne med sin generositet, utan gav stora gåvor till behövande. Gud hade inte glömt Kornelius gåvor och böner utan sände en ängel till honom för att leda honom till aposteln Petrus. Vid mötet med Petrus föll Anden över såväl judar som över Kornelius sällskap och tillsammans prisade de Gud (apg 10:44-46). Som tack för Kornelius utgivande hjärta, gav Gud Kornelius äran att bära fram budskapet att gemenskap i Kristus skulle gälla alla folk. Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör (Apg 10:34-35).

Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er i famnen. /Luk 6:38

När vi ger gåvor, det kan var pengar, eller uppoffring på andra sätt, så belönas vi av Herren. Det är inte alltid så att vi får igen de pengar vi gett, men det vi offrar det kommer Gud ihåg, precis som han kom ihåg Kornelius offer. Ger vi för att vi förväntar oss att få något tillbaka så är det tveksamt att vi blir belönade. När vi ger så ”låt inte den vänstra handen veta vad den högra gör” (Matt 6:3). Vi ger för att Gud säger att vi ska ge, det är anledning nog. Inte heller ska vi skryta med vår generositet eller berätta om det för att själv framstå goda. Då är det bättre att ge gåvan i det fördolda. ”Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig” (Matt 6:4).

Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. /2 Kor 8:12

Vi bedöms efter hur stora tillgångar och resurser vi har. Den som har lite kan ge stora gåvor genom det lilla hon har. Och de som har mycket, måste ge desto mer för att gåvan ska vara stor inför Gud. Till och med två kopparören, kan vara en stor gåva för den som ”ingenting” har (Mark 12:41-44). Alla kan ge generöst, det finns inget krav på summa för att man ska kunna vara en generös givare. T.o.m. den som helt saknar ekonomiska tillgångar, kan ge genom att tjäna andra. Gud ser helheten i gåvan, ser alla sammanhang och vet när en gåva är generös. 

Ibland hamnar vi i situationer då vi helt enkelt inte vet om vi ska ge. Vi kanske inte litar på att personen verkligen är i nöd. Det kan vara bättre att ge även när vi inte vet trots att det finns de som bluffar, för har vi gjort givandet till en vana så kommer ändå den största delen gynna någon som behöver det. Det är dock värt att tänka på att om vi förser bluffmakare med pengar, så kan de använda dessa till att fortsätta med sin verksamhet. Det är inte fel att säga nej, det har vi också rätt till att göra, speciellt när vi har en magkänsla att det finns något lurt bakom.

Ett bra sätt att bli en generös givare är att sätta undan pengar till Herren, alltså sätta undan pengar som ska gå till gåvor. Då känns det inte lika svårt att ge. Då vet jag ju att dessa ”hundralappar” eller dessa ”tusenlappar” denna månad ska gå till gåvor. De är medräknade i budgeten. Har jag inte gett hela summan av ”Herrens pengar” under månaden som varit, så lägger jag helt enkelt resten i kollekten eller skänker dem till någon välgörande verksamhet. Då kan det kännas tryggare att ge. De gåvor jag ger är ju ändå inte mina, utan tilldelade åt Herren.

Givande föder givande. När vi börjar öppna vårt hjärta och ge mer, då blir det efter hand lättare att ge. Vi märker att vi trots generösa gåvor fortfarande kan leva ett lika rikt, eller kanske ett ännu rikare liv. Det finns stora välsignelser i givande. ”Den frikostige blir rikligen mättad, den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt” (Ords 11:25).

Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. /Matt 25:40 

I filmen Schindlers list ser vi hur Oskar Schindler i tårar berättar att han inte gjort tillräckligt. Han räddade ändå hundratals judar från koncentrationsläger. Oskars hjärta hade blivit det givande hjärtat, som växt i kärlek till behövande. Detta är Kristi givande, det givande som vi också borde vara drivna av. Ibland i tilltro till Gud kan det vara gott att göra något som för stunden kan kännas extremt, att ge en stor gåva i fullt förtroende till Gud. När en sådan gåva ska ges, det får magkänsla och intuition avgöra, lett genom den helige Ande.

Oskar Schindler: Jag kunde fått ut fler. Jag kunde fått ut fler. Jag vet inte. Om jag bara hade … Jag kunde fått ut fler.
Itzhak Stern: Oskar, här finns elva hundra personer som lever på grund av dig. Titta på dem.
Oskar Schindler: Om jag hade tjänat mer pengar … Jag slösade bort så mycket pengar … Du har ingen aning. Om jag bara ... 
Itzhak Stern: Det kommer finnas generationer tack vara vad du gjort.
Oskar Schindler: Jag gjorde inte tillräckligt!
Itzhak Stern: Du gjorde så mycket. [Schindler tittar på sin bil]
Oskar Schindler: Den här bilen, Göth skulle ha köpt den. Varför behöll jag bilen? Tio personer bara där. Tio personer. Tio personer till. [tar bort nazistnålen från märket] Denna nål. Två personer. Den är av guld. Två personer till. Han skulle gett mig två för den, i alla fall en. En person till. En person, Stern. För denna. [Snyftar] Jag kunde fått en person till … och jag gjorde det inte. Och jag … jag gjorde det inte!