Kristna betraktelser

Betraktelse – Tiden
”Time takes a cigarette, put's it in your mouth”, sjöng David Bowie i sin låt ”Rock'n roll suicide”. Många lever under tidens piska. ”Vi måste hinna med detta, för snart är vår tid över”. Är detta allt vad vi har fått, ett livs bloss, en cigarett som ska rökas för att ge oss så mycket som möjligt i livet? Metalbandet ”Sonata Arctica” sjunger ”We only have one candle to burn down to the handle”. Är det vad vi är, ljus som ska brinna till stearinet tar slut? Paulus svarar: ”Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” (1 Kor 15:54-55) och Jesaja profeterar: ”Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet” (Jes 60:19).

Tidens piska är en hård piska som kan få människor att handla på sätt de egentligen inte vill, för över tiden kan vi väl inte vinna? Ofta tänker vi egoistiskt, mest på vårt och våra egnas bästa, för det goda vi fått i livet det måste vi beskydda. Piskan är dödens makt över oss, som håller oss bundna från att leva det liv som Gud önskar för oss. Så länge döden har sitt grepp om vår själ blir vi aldrig fria. Människan tänker inte gärna på den tid som blivit henne given, ändå piskar döden oss i vårt undermedvetna i riktning genom livet.

Mitt i sin härlighet har en människa ingen beständighet, hon är lik djuren som förgås. Sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid, men Gud skall friköpa min själ från dödsrikets våld, han skall ta emot mig. Sela.
/Ps 49:13, 8-9, 16


Människan, skapad till Guds avbild, är en fantastisk varelse, rik på många vis, med möjligheter som vida överstiger djurens. Mångt och mycket kan hon göra, men dyr är lösesumman för en människas själ. Ingen människa har råd att friköpa någons själ. Tiden har sin gång med varje människa, vi föds och vi blir äldre, för att slutligen gå in i döden. Men han, Jesus Kristus ”har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium” (2 Tim 1:10). Genom Kristus behöver vi inte längre gå in genom dödens port. Kristus är vägen genom livets port, och på den vägen får vi vandra tillsammans med honom.

”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Ni är världens ljus.” /Joh 8:12, Matt 5:14

Jesus är ett evighetsljus. Han fanns före allting och allting är skapat genom honom (Joh 1:1-2). Livet med Jesus är en evighetsvandring, och med honom är vi inte längre ljus som tänds för att flämta i mörker, brinna ut och slockna. Nej, vi tänds en gång för att brinna med en allt större passion i livet, Kristi passion, för att övervinna tidens piska och det mörker som vill uppsluka människan.

Jag har Herren kär,
ty han hör min röst, mitt rop om nåd.
Han har vänt sitt öra till mig,
i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Dödens band omslöt mig,
dödsrikets ångest grep mig,
jag kom i nöd och bedrövelse.
Men jag åkallade Herrens namn:
"O, Herre, rädda min själ!"
Herren är nådig och rättfärdig,
vår Gud är barmhärtig.
Herren bevarar enkla människor,
jag var i elände och han frälste mig.
Vänd åter till din ro, min själ,
ty Herren har varit god mot dig.
Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
Jag skall vandra inför Herren
i de levandes land.
/Ps 116:1-9