Kristna betraktelser

Betraktelse – En Son oss given

 

Så reste Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.

Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.

I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. Men ängeln sade: ”Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.”

Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar.” Luk 2:4-14

Ära åt Gud som älskar människan så mycket att Han sände sin ende Son till oss. Maria som älskade Gud hade för nio månader sedan fått ett besök av Herrens ängel, Gabriel, som kom med budskapet att Gud utvalt henne till bli mamma till Messias, konungen (Luk 1:30). Hon fick föda Jesus i ett stall, men detta enkla stall fick inrymma inte bara hela Herrens härlighet utan också Herren själv. Änglarna fröjdade sig och sjöng för herdarna om den nåd och det kärleksband som Gud denna dag knöt med människan. Detta hade världen väntat på, detta var vad profeterna hade siat om i flera tusen år, att Guds rike genom Sonen skulle komma till jorden.

Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: ”Det är ett av de hebreiska barnen.”

Men hans syster frågade faraos dotter: ”Ska jag gå och hämta en hebreisk amma som kan amma barnet åt dig?” Faraos dotter svarade henne: ”Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade pojkens mor. Och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det.” Kvinnan tog då barnet och ammade det. När pojken hade vuxit upp förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, ”för jag drog upp honom ur vattnet”, sade hon. /2 Mos 2:5-10

1300 år tidigare tog dottern till farao beslutet att rädda det barn som hon gav namnet Mose. Mose var en bild av Messias som skulle komma och han blev av Gud utvald till att rädda Israel från Egypten och faraos bojor. Ett liknande men ännu större uppdrag lades på Jesus. Han skulle rädda världen från den ondes och mörkrets bojor. Den hedniska kvinnan hade visat Mose stor nåd och nu gav Gud Maria stor nåd. Tack vare dottern till farao kunde Mose rädda Guds folk och nu gick nåden tillbaka till hedningarna, nu skulle också de räknas in i räddningsplanen. Gud har sett vår situation, hört vår gråt och Han har visat oss barmhärtighet.

Då sade Maria: Min själ upphöjer Herren och min ande jublar över Gud, min Frälsare, för han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Från denna stund ska alla släkten kalla mig salig, för den Mäktige har gjort stora ting med mig och hans namn är heligt.” /Luk 1:46-47

Sannerligen, Gud har gjort mäktiga ting. Vad är det allra största som möjligtvis kan hända? Är inte Guds eget ingripande i världen den största gärning som går att föreställa sig? Att Gud blir människa, möter människan på människans egen nivå, tar på sig ondskans konsekvens som ett bevis för hur älskad människan är, för att sätta henne fri och ger henne som arv det kommande riket. Visst måste det var så? För så stor är vår Gud. 

Vår konungs majestät, klädd i härlighet
må jorden glädja sig, jorden glädja sig
I ljus Han sveper sig, och mörkret gömmer sig
och skälver för Hans röst, skälver för Hans röst

Så stor är vår Gud, sjung med mig
så stor är vår Gud
och alla ska se hur stor Gud är

I evighet Han är, våra liv Han bär
i sin starka hand, i sin starka hand
Helig treeninghet, Fader, Ande, Son
stark i ödmjuk- het, stark i ödmjuk- het

Hans namn står över allt
Värdigt allt vårt lov
Vi ropar ut: vår Gud
Du är stor

(Chris Tomlin, ”Så stor är vår Gud”)